RZE Fortitude

Under vår korta existens här på Doing Time har vi redan hunnit bygga upp lite av en relation till vissa tillverkare. Av naturliga skäl, eftersom vi själva börjat i liten skara och med en begränsad men engagerad läsarkrets (som vi är otroligt tacksamma för) så är det hittills i mikrosegmentet man hittar dessa märken. Singaporebaserade RZE är definitivt ett sådant märke som vi haft ögonen på, och kontakt med, ända sedan recensionen av deras dykare Endeavour. Vi blev därför glada över en ny kontakt med Travis och hans team inför släppet av pilotklockan Fortitude. Så glada att vi kostade på oss en liten tjuvtitt redan innan vi upplevt klockan i våra valkiga grabbnävar. Denna typ av kontinuitet gör det extra trevligt att försöka sammanfatta erfarenheterna av klockan efter någon veckas intensivt vardagligt användande.

Presentation

Här blir jag tvungen att än en gång referera tillbaka till min egen recension av RZE Endeavour, Fortitude kommer nämligen i exakt likadana boxar och fodral. Det är ett bra, praktiskt och nonsenbeftiat sätt att presentera en klocka som ger ett intryck av trygghet från tillverkarens sida: här får klockan chansen att tala för sig själv och man litar på sin produkt utan att behöva leverera den polstrad i kalvläder och mahogny. Den enda skillnaden i presentation mellan Fortidude och de tidigare modellerna från RZE är att man skickar med en fräck nyckelring utformad som en sådan där fräck ”Remove before flight-tag”.

Boett

RZE har en byline till firmanamnet, Purveyors of tough titanium goods, och det är som just detta, att vara en leverantör av tåliga klockor i titan, man tagit marknaden med ett visst mått av storm. I och med Fortitude flyttar man fram sina positioner ytterligare när det kommer till att leverera kvalitativ hårdvara av titan. Vanligen brukar titanklockor ha en mycket matt, gråaktig och kanske aningen livlös finish, men med Fortitude har RZE verkligen lyckats ge klockan samma lyster och kvalitetsutstrålning som många premiumklockor i rostfritt stål har. Titanet är, liksom på tidigare modeller, dessutom hårdhetsbehandlat till en hårdhet upp till 1200 Hv med RZE’s egna UltraHex-teknologi. Titanklockor har annars rykte om sig att vara lite av rep-magneter, men så är inte fallet för RZE-klockorna. Jag har själv tidigare ägt tre olika RZE, och samtliga har behållit en mycket fräsch yta trots månader av relativt frekvent avvändning. Av allt att döma är kommer även boetten till Fortitude att bestå tidens tand och vardagens strapatser på ett mycket tillfredställande sätt.

Boettens formspråk andas genomtänkt och ändamålsenlig pilotklocka. Vissa designelement känns givetvis igen från andra flygare, och kanske framförallt Oris Propilot-serie. Precis som på Oris är kanske det mest iögonfallande draget bezelns spiralskurna mönster, som är tänkt att föra tankarna till turbinens utformning på ett jetplan.

Den generella utformningen av boetten är smart och följsam och bidrar till att klockan bärs aningen mindre än sina 41 mm. Detta trots att de relativt långa bandhornen ger en lug-to-lug på 47 mm. Hela boetten har en satinerad/borstad finish, men med en relativt hög lyster, inte minst för att vara titan. Kvalitetskänslan är påtaglig och klockan känns varken för lätt eller ”plastig” på det sätt som titan ibland kan göra.

Bandhornen har en ganska påtaglig sluttning som får boetten att smita elegant om handleden. Genomborrade bandhorn gör det lätt och smidigt att byta armband, något som ägaren kanske kommer vilja ge sig på, mer om detta under rubriken ”Länk”.

Kronan på Fortitude är ett av klockans mest särskiljande drag, och den har redan omskrivits och omtalats i de recensioner jag tagit del av. Detta med rätta givetvis. Kronan är stor och rejäl med ordentliga räfflor, och tanken är att den skall kunna opereras även med pilothandskar på. För oss icke flygaräss räcker det med den sköna bonusen att den signerade kronan är riktigt trevlig att hantera. Kronan är skruvad, och när den lösgörs från boetten gör den det med ett mycket distinkt ”popp”, som dessutom blottlägger en eldröd aluminiumhylsa runt konstammen. Denna detalj gör att bäraren inte kan missta sig på huruvida kronan är säkrad eller ej. Dessutom är det mycket snyggt. Överlag är kronan både smidig och distinkt att hantera och känslan är att mycket arbete gått till att utforma denna viktiga detalj.

Det skruvade baklocket, givetvis också det i UltraHex-titan är nästan sterilt. Helt fritt från dekorativa element, men med en del basal teknisk information. Värdigt en tool watch het enkelt.

Tavla

Tavlan på Fortitude är en detaljrik och spännande skapelse. Den kommer i fyra färgvarianter, utöver nimbus grey som vi provat finns även den blågröna turbo teal, den svarta nighthawk och en vit full lume-tavla vid namn cruiser white. Samtliga tavlor har en sandliknande, grynig ytfinish som ger spänning och liv åt det visuella. Ytterligare djup och tredimensionalitet åstadkoms genom tavlans sandwichkonstruktion där de lysmasseförsedda indexen ligger nedsänkta i förhållande till tavlans yta. Nedsänkt ligger också datumfönstret klockan sex, och här kommer vi fram till en punkt där jag faktiskt vill kritisera klockan. Integreringen av datumet är visserligen snygg med nedsänkningen som blottlägger en ring av lume runt datumet och den färgkoordinerade datumskivan. Datumfönstrets minimala storlek och typsnitt gör emellertid att det är i princip omöjligt att läsa av under normala förhållanden. Jag har provat under olika ljus, med mina allra bästa glasögon och även bett min vanligtvis skarpsynte son, men det är närmast lögn att se vilken dag det är. För att öka sonens motivation genomfördes testet dessutom dan före dopparedan, men inte ens det lyckades han urskilja.

Visarna är enkla och strama med läsbarhet som ledord. Timvisaren är pilformad medan minut och sekundvisare är raka. Visarna är helt täckta med lysmassa förutom närmast centrum där de är svarta. Tillsammans ger det ett stramt och mycket snyggt intryck.

Vad gäller övrig information på tavlan är det föredömligt sparsamt: SZE-loggan klockan 12 och upplysningar om att klockan är vattentät och automatisk klockan 6. Hela tavlan ger ett propert och ändamålsenligt intryck, samtidigt som det finns detaljer nog för att ge både djup och spänning.

Länk

När vi kommer till länken måste jag säga att det är ömsom vin och ömsom vatten, men med en påtaglig vin-övervikt. Vi börjar i den positiva änden. Länken har, liksom boetten, en finish man inte ofta ser på titanklockor, och metallkänslan är påtaglig. Den som mer eller mindre tvingas välja titan av allergi eller andra skäl behöver inte känna att hen försakar något här.

Länkens konstruktion är ambitiös, en äkta trelänkskonstruktion med en större mittlänk flankerad av djärvt snedskurna sidolänkar. Det finns visst ”spel” mellan länkdelarna, men inte på ett sätt som stör nämnvärt. Justeringsmöjligheterna är goda ed skruvade justeringslänkar. Möjligen att några halvlänkar hade höjt upplevelsen ytterligare.

Spännet är, till skillnad från resten av konstruktionen, inte i titan utan i rostfritt stål, men överdraget med UltraHex-behandlat titan för en enhetlig finish och för att bibehålla de egenskaper som köpare av en titanklocka kan antas eftersöka. Som sådant är spännet både gediget och bekvämt, en fräst konstruktion med två sidoknappar och säkerhetsbygel. Bygeln är signerar med den strama RZE-loggan. Spännet erbjuder hela sex hål för mikrojustering, vilket kanske eliminerar behovet av de där halvlänkarna jag pratade om.

Ändlänkarna är solida och så kallade ”female endlinks”, så långt allt gott. Här tycker jag emellertid att RZE kunde ha lyckats bättre med integreringen mot boett och bandhorn. De ganska kantiga bandhornen möter en relativt rundad ändlänk, finishen är olika och i vissa lägen kan länkdel två till och med haka upp sig på bandhornen. Känslan är nästan den att länken inte riktigt är anpassad till klockan, ni vet som när man hittat en namnlös eftermarknadslänk som passar ”riktigt bra” till ens klocka, men helt hundra är det ju inte. Med tanke på den höga ambitionsnivå som RZE tveklöst haft med Fortitude så hade man kunnat vänta sig mer just vad gäller länken.

Upplevelse

RZE Fortitude är en fin kocka. Så är det definitivt. Jag kan villigt erkänna at jag haft långtgående funderingar på att köpa den till min egen samling, och att något definitivt beslut inte är fattat härvidlag. Vi är tacksamma mot Travis och det supertrevliga teamet på RZE som låtit oss låna ett exemplar för denna recension.

Det finns åtskilliga goda skäl att låta en Fortitude bli en del av samlingen. Framförallt tänker jag på de klockvänner som av olika skäl är hänvisade till titanklockor. Här finns möjlighet att äga en kocka med lika hög ytfinish som det bästa stål och helt utan den torra, plastiga känsla som många förknippar med titan.

Designen är, med få undantag, genomtänkt, balanserad och riktigt snygg. Den som, liksom jag, gilla Oris Propilot kommer sannolikt att både känna igen och uppskatta Fortitude.

Det har varit ett nöje att bekanta sig med denna tuffa titanflygare och vi på Doing Time vill gärna rekommendera våra microbrandintresserade läsare att ta en titt på hela RZE:s modellprogram.

Plus

• Hög ytfinish
• Mycket trevlig krona
• Ett lysande alternativ för den som föredrar titan

Minus

• Bristfällig integrering mellan länk och boett
• Svårläst datumfönster
• Troligen begränsat andrahandsvärde