Udda boettmaterial

Denna guide är sprungen ur ett väldigt smalt egenintresse jag närmast blivit tvungen att utveckla. I mitt arbete måste jag, flera gånger om dagen, passera metalldetektorer av ungefär den typ som finns på flygplatser. Detta ledde länge till ett evigt på- och avtagande av klockor, och en viss oro för repor på dem då de tvingades färdas genom röntgenapparater på plastbackar där folk ibland ställer sina skor och andra grisiga tillhörigheter.

För att tidsoptimera mina vardagsrutiner, och spara på mina nerver, har jag därför påbörjat jakten efter snygga, praktiska och horologiskt relevanta klockor i andra material än de traditionella metallerna. 

Med denna guide gör jag inga som helst anspråk på att vara tekniskt heltäckande, inte heller kunnig, kanske inte ens korrekt. Fokus är istället på den subjektiva upplevelsen av klockor i olika material. 

Plast

Olika varianter av plast är givetvis det antalsmässigt vanligaste alternativet till traditionella metaller som boettmaterial. Till plast räknar jag även resin och andra typer av syntetharts. I denna grupp av klockor hittar vi såklart de allra flesta G-Shocks och liknande, som någon annan nog kan skildra och beskriva på ett mycket bättre och ingående sätt än jag. 

De klockor jag istället vill lyfta här är de legendariska Swatch-klockorna. Swatch är märket som räddade den schweiziska klockindustrin under kvartskrisen under det tidiga 1980-talet, och som på många sätt blivit synonymt med klockor av plast med lekfull design och djärva färgval och ett pris som lockar till samlande. 

Den plastklocka jag gav mig på var en Sistem 51 Hodinkee Summer Edition, främst på grund av det fascinerande verket. Sistem 51 urverket har fått sitt namn av att det består av endast 51 delar. Det är i allt väsentligt helt maskintillverkat och helt omagnetiskt och har en gångreserv på imponerande 90 timmar.

Men nu var det ju inte urverk vi skulle prata om, utan boettmaterial. Vad är då mitt intryck av plast? Jo, håll i moppesadeln Gunilla för nu skall du gå höra: Det är plastigt. Det går inte att komma runt det. Plast är plast. Swatchklockorna är definitivt kul, men jag personligen lyckades  aldrig förmå mig att bli en regelbunden bärare av plastklocka. Här på Doing Time vill vi ju dock gärna prata om upplevelsen av klockor, och jag vill absolut hävda att Swatch i allmänhet och Sistem 51 i synnerhet är klockor som skall upplevas. Roligare klocka för pengen är svårt att hitta, men känslan av plastband om handleden känns mer simhall, sjukhus eller all inclusive på Menorca än det känns gediget urmakeri. Jag kommer aldrig påstå något annat. 

Exempel på klockor av plast: 

• Swatch 
• G-Shock 
• Klockor inköpta i leksaksaffär 

Komposit

Det finns säkert de som, med fog, kan hävda att det jag kommer beskriva under denna rubrik bara är mer plast. Jag gör som sagt inga anspråk på att vara tekniskt kunnig, men det finns ett par material och klockor jag vill beskriva här, delvis just på grund av en mindre grad av subjektiv plastighet. 

En klocka jag verkligen tagit till mitt hjärta är Traser P96 OdP Chrono. Det är en robust kvartskronograf med förtrollande tritiumbelysning. P96:ans boett är gjord i något som Traser beskriver som “glasfiberförstärkt polymer”. Materialet känns hårt och stryktåligt, lite som titan faktiskt. Den låga vikten till trots ger Trasern inte alls känslan av att ha en plastbit på armen. Tvärtom lyckas den schweiziska tillverkaren leverera känslan av ett gediget och slitstarkt bygge som tål vad som helst, men samtidigt väger fjäderlätt. Faktum är att P96 nog är den enda klocka jag köpt två gånger. Först hade jag den vanliga trehandaren med petroleumblå urtavla. Jag sålde den, saknade den och köpte den svarta kronografen. En liten hiss till Traser alltså, det kommer kanske rentav en egen recension framöver. 

En annan rolig kompositklocka jag haft är Squale T-183. Den är en variant på den klassiska 1521-boetten men tillverkad i en sandwichteknik med kolfiber och färgat glasfiber. Detta ger den en karakteristisk polkagrisprofil som kräver några timmars själslig analys för att bestämma sig för att älska eller inte. Även denna klocka ger känslan av ett gediget bygge och ett ”riktigt ur”. Jag kom dock aldrig överens med polkagrisränderna och att klockan inte går att matcha till något annat klädesplagg än Fantomens kalsingar.

Exempel på klockor i komposit:

• Squale T-183
• Många olika Luminox
• Många olika Trialigth

Kolfiber

Mer ren kolfiber kan i klocksammanhang gjutas eller formpressas, så kallad forged carbon. Den klocka jag prövat i detta material är Victorinox I.N.O.X Carbon Mechanical. Tillverkningstekniken ger en levande, lite marmorliknande, yta som gör att materialet känns mer organiskt än annan komposit. Kolfiber ger en hållfast och slitstarkt boett, men det är ett material som det är svårt att utföra fina detaljer i . Detta gör att åtminstone I.N.O.X:en ger ett ganska grovt tillyxat intryck. Det behöver såklart inte vara något negativt, men för mig blev det väl mycket känslan av att gå runt med en skidbox på armen.

Exempel på klockor i kolfiber:

• Victorinox I.N.O.X. Carbon (finns både kvarts och automatisk)
• Doxa SUB 300 Carbon
• Tempest Forged Carbon

Titan

Titan är kanske, efter plast, det minst udda av de udda boettmaterial jag tar upp här och det finns en uppsjö av titanklockor i olika utföranden därute. Jag minns, inte utan smärta, att den första klocka jag önskade mig var en Gul i titan. Det var när jag skulle konfirmeras. Jag fick en klocka till slut den gången, men det blev en Casio ana/digi i twotone-utförande. Där och då var jag besviken, nu är jag ledsen att jag inte kan hitta Casion. 

Titan är hursomhelst ett material som är lika starkt som stål, men 45% lättare. Utifrån min horisont är det intressant också på grund av att det är betydligt mindre magnetiskt och en sämre ledare än stål, vilket för att det inte signalerar lika starkt i metalldetektorer. Färgen på titan är något mörkare och gråare än stål. Hårdheten till trots upplever många att titan är ganska mottagligt för ytliga repor. Olika härdande ytbehandlingar finns dock på marknaden: Sinn har ett par varianter med sin patenterade Tegiment-teknik och RZE har en beläggning de kallar UltraHex bara för att nämna några.

Många, till exempel Anton, upplever titanets lätthet som en nackdel och vill att deras klockor skall ge lite flärdfull tyngdkänsla. För mig väger sådana argument lättare än titan, och jag gillar både vikten och känslan. Mot huden ger titan ett varmt och behagligt intryck. Det sägs dessutom vara mycket allergivänligt. Länkar av titan är en verkligt speciell upplevelse. Jag tycker de ger ett “torrt” och “frasigt” intryck jämfört med stål, men inser att dessa adjektiv kanske är rent snömos för någon annan. Jag brukar också säga att en titanlänk “prasslar” där en stållänk “rasslar”. Kanske håller du med eller förstår, kanske är jag en sådan skribent som har svårt att förmedla en känsla av titan. 

Jag har prövat och utvärderat flera titanklockor, en recension av Boldr Venture Earth hittar du här.

Exempel på klockor av titan: 

• RZE Endevour 
• Tudor Pelagos 
• Certina DS Action Diver Titanium 

Keramik

Keramiska klockor marknadsförs ibland som helt omöjliga att repa. Detta vill jag inte gå i god för, men materialet är verkligen otroligt motståndskraftigt mot ytligt slitage. Jag har en Longines Hydroconquest All Black Ceramic som jag är andre ägare på, och den uppvisar verkligen inte minsta spår av slitage. Inte ens på insidan av bandhornen, där ju bandstiften ibland halkar runt lite vid bandbyten, syns minsta hairline. Däremot är keramiska material hårda och relativt spröda där metaller är mer mjuka och sega. Det berättas ibland skrönor runt klocknördars lägereldar om keramiska boetters om spruckit mitt i tu som tappade tefat. Det sägs också att materialet kan ”chippas” och flisor lossna vid stötar mot hårt underlag.

Upplevelsen av keramik är mycket intressant. Materialet är otroligt slätt och lent mot huden. Det känns varken kallt som stål eller varmt som titan. Tyngdmässigt påminner det om en metallklocka, och du får definitivt den där eftertraktade känslan av att ha en pjäs runt handleden. 

En rolig fördel med keramik är att det går att framställa i alla upptänliga och klara färger. Både Zenith och Omega har modeller i färgstark keramik. 

Keramiska klockor tenderar att vara relativt dyra, men om jag tvingas samla mig i ett slutgiltigt omdöme om det bästa icke-metalliska materialet att bygga klockboetter av så blir det baske mig keramik! 

Exempel på keramiska klockor: 

• Tudor Fastrider 
• Omega Seamaster 210.92.44.20.01.001 
• Jättemånga Rado-klockor 

Slutligen kan nämnas att armbandsur givetvis tillverkats i en hel radda andra material, trä, kristall och ost för att nämna några. Doing Time handlar emellertid om upplevelser och jag vill inte skildra material jag inte upplevt. Har du haft eller har en klocka i ett udda material? Maila och berätta på erik@doingtime.se  

Bilden i rubriken är en pressbild från Doxa och används med benäget tillstånd.