Lika taggad som Deagol var i att få en fisk på kroken i introscenen till ”Sagan om konungens återkomst”, lika taggad var jag 2012 när jag fick napp på en Seiko SKX781 a.k.a. ”Orange Monster”. Blicken i ögonen när jag äntligen fick hem den var nog även den i paritet med Smeagol och Deagols glober när ringen dök upp för första gången.
Det var min första klocka som jag spenderade mina tappert intjänade kronor på och den som jag ärligt får säga var startskottet för denna passion. Det var alltså en Seiko SKX781 mer känd som ”Orange Monster”. En klocka som inte behöver någon presentation och det är heller inte det som det här inlägget handlar om. Utan detta är en anekdot kring min första klockas sorti och återkomst.
För drygt två år sedan så var min flipparsjuka i sitt crescendo och det mesta hängde lösare än Naken-Jannes medverkan i Club Goa 2005. Jag var stammis på postkontoret och hade man kunnat samla klubbpoäng hos PostNord så hade jag helt klart varit en T-shirt rikare…eller nåt.
Så mitt i detta svaga ögonblick så fick jag för mig att även lägga ut min kära Seiko till försäljning. Tankarna på att det var min första klocka fanns inte alls och jag såg ju att man till och med kunde tjäna någon hundring på vad jag själv gav för den 2012, så den flög. Flög till Stockholm! Jag var nöjd och köparen likaså. Det var ändå en klocka jag inte använde så det var lika bra att den fick lämna, så gick snacket med mig själv i min skalle.
Sen sker ju det som har skett många gånger förut. Herr Ågren kommer och hälsar på. Har hänt förr men inte på samma sätt. Denna gång hade Ågren med sig ett gäng vapendragare som satte rejäla griller i skallen på mig och fick mig att inse att: Nu har du verkligen gjort bort dig pöjk!
Detta var någonstans kring Februari i år. Kanske spelade slutspurten på en 9 månader lång pappaledighet mitt i en pandemi in en gnutta, men ånger hade jag. Så jag började kika så smått på om köparen möjligtvis hade kvar klockan men så var såklart icke fallet, den var såld. Jag lyckades via köparens GG-tråd på Klocksnack komma underfund med vem som i sin tur köpt den av honom. En kik i dennes inläggshistorik antydde att den nog inte sålts vidare, i alla fall inte på Klocksnack. Så jag repeterade en vers i mitt huvud och drog iväg ett mejl och förklarade mitt dilemma och mina önskningar. Fick snabbt till svar att han visst hade den kvar i sin ägo och att han dessutom inte riktigt fått samma känslor för den som jag har, den låg rätt mycket i lådan helt enkelt. Han skulle ha mig i åtanke om han bestämde sig för att sälja.
Så plötsligt! Som att inte semester och skatteåterbäring vore nog så såg jag en liten röd 1:a ovanför inkorgen på Klocksnack. Där stod det att han bestämt sig för att sälja den till mig om jag ville ha den och utan att tveka särskilt mycket så svarade jag såklart JA på den frågan.
Så i förrgår stapplade jag in på det lokala postombudet som så många gånger förr, slängde upp baksidan av körkortet och rabblade de fyra nuffrorna, de som skulle kvittera ut min gamla trotjänare.
Snabbt hem och upp på diskbänken för uppackning. Känslan att unboxa en klocka man själv packat ner och skickat iväg för nåt år sedan var riktigt konstig. Konstig men fantastisk!
Jag möttes av den kanske fulaste Seiko-box jag skådat. Men det var samma fula Seiko-box som jag själv packade ner och skickade till Stockholm. Inuti låg föga förvånande min Seiko. Alltså MIN Seiko. Det var som att jag kände till varenda repa och märke på klockan och den andades med samma karaktär som den gjorde sist jag såg den. Fick ändra snabbjusteringen på spännet två snäpp sen var det bara att slänga på den som att vi aldrig varit ifrån varann.
Så här sitter jag nu! Med min Seiko SKX781 som jag spenderade 1998 svenska kronor på 2012. Jag må fortfarande ha hyfsat rak rygg och några fler tänder än vad Smeagol hade i LotR-trilogin men detta mina vänner, detta är fan MY PRECIOUS!
//Anton B
